Endometrios

Jag och mina tankar kan verkligen få mig att må riktigt dåligt i perioder. Just nu är jag i en period där jag verkligen vet ut eller in. Samtidigt som jag och mina tankar flyger förbi så kollar jag på Colin så känns allt så underbart. Tänk att jag kunde få barn, tänk att han är en del av mig. Det är en helt sjuk tanke. Jag har haft han i magen i 9 månader, krigat mig igenom graviditen som varit komplicerad, förlossningen som faktiskt gick någorlunda bra. Tiden på bb var ett jävla skämt. Ska skriva min förlossnings historia senare. Ska nog kanske anmäla dom, vi blev hänvisade ett rum när vi kom (hade ringt innan) ingen kom på 50 minuter och vi ringer på klockan, exakt 49 minuter tog det innan någon kom in och frågade vilka vi var och vad vi gjorde där. Jag hade värkar utav bara helvete och barnmorskan sa att hon skulle hitta ansvarig barnmorska men göra en undersökning först, jag var öppen 6-7 cm och hon var chockad att jag som först föderska höll mig hemma så länge. 

Men smärta har jag pinat mig igenom sen jag var 13 så faktiskt var värkarna ingenting då man faktiskt kunde andas ut i mellan. Det var ju underbart. Sen satt dom på lustgas och den hjälpte ju extremt mycket. 

Men jag lider med min pojkvän, han har ju diabetes och åt knappt något. Så han var låg när jag låg och krystade, men han pillade i sig dextrose och höll sig vaken medans jag bad barnmorskan om mat till han. Haha men sen fick vi extra mackor och juice.